Kattbloggen

Kattbloggen

Om Kattbloggen

Denna blogg kommer handla om katterna först och främst. Sen kommer det säkert dyka upp andra saker, varför begränsa sig =)

Men, att det inte går!

KattungarPosted by S*LaSadie Mon, September 16, 2013 12:51:51
Nu har Dakota var på besök hos två fina herrar. Första hanen tror jag att hon blev skendräktig med. Hon visade inte tydliga tecken på dräktighet men lite svaga, men efter sex-sju veckor så började hon toklöpa. Eftersom vi inte hade möjlighet att komma tillbaka till den första hanen så åkte vi till Gurkan som bor i Örebro. Men det verkar inte ta sig! Man blir frustrerad och undrar om beslutet att chippa Dakota inte var speciellt bra ändå... Bra idé då när vi trodde att Rusos hjärta var okej, men nu när det inte är okej så ska vi ta en ny kull på Dakota. Rädd att chippningen har gjort henne infertil och var händer då med vår linje, den vi har haft en långsiktig plan för. Vi får se hur det går, Dakota verkar inte vara den som skriker för att väcka döda så det kanske har skett parningar. Vi får hålla tummarna för det, annars så får vi se vad vi gör. Ska kolla upp så allt stämmer med henne, att det är något man kanske kan fixa... Det ger sig även om det är ganska mörkt just nu

  • Comments(0)//blogg.lasadie.com/#post72

Svårigheter att hitta hane

KattungarPosted by S*LaSadie Wed, June 13, 2012 20:56:31
Jag letar just nu efter en hane till Ruso. Har en klar, men han bor lite långt bort och vill inte riskera att Ruso går ur löp på vägen ner. Hanen är fin och tror han passar Ruso, men som sagt; avståndet gör mig nu osäker eftersom det är första gången för henne. Har kollat mig runt omkring efter hanar som bor lite närmre oss.

Svårigheterna är mer att hitta en hane som kompletterar henne bäst. Ruso har ett hopplöst huvud till en bra kropp. Längder och stomme, men huvudet är inte lika bra som kroppen. Söker en hane med bra bredd på huvudet och en bra kropp. Det är svårare än vad man tror då de hanar som är utannonserade är ofta lite smalare i ansiktet och har inte den bredd som jag söker som hane till tjejen. Samt att det ska passa i samtavlan med smiley Svårare än vad man tror, en heltidsjobb känns det som... Får se om jag hittar någon snygging i helgens utställning i Uppsala. Får scanna området samt kolla när Järva är om vi kommer med. Hoppas jag hittar någon för orkar snart inte leta mer och ibland känns det som att jag bara vill ge upp och kastrera henne så jag slipper leta, då det är bara jag som bryr mig smiley

Håll tummarna för Custer i helgen, han kan ta premiertiteln

  • Comments(0)//blogg.lasadie.com/#post67

Fargo

KattungarPosted by S*LaSadie Thu, May 26, 2011 03:21:43
Fargo Fargo Fargo... min vackra svartsmoke, min andra pojkvän... han är en charmör med överskottsenergi och bus. När han föddes näst sist i kullen så såg det faktiskt lite alienaktigt ut. Han spretade med tassarna i fostersäcken som fortfarande var kvar och det var väldigt... läskigt :) Men ut kom han och efter det så har man hört honom tell us all about it!


Han har vart en som alltid vart med men inte utmärkt sig så himla mycket heller, det gjorde Ashley, Roscoe och McKenzie istället. Men han har alltid varit där och med i deras upptåg. Han var såklart med i topp tre i viktligan och var inte sen med att äta riktig mat heller. Fargo är annars en lite pip-Olle, hela tiden var det nått om han fick lämna mamma utan hans tillåtelse. Sen fortsatte gnället på ett charmigt sätt :) Han kan sätta sig och kolla på en och få fram ett par pipjamningar. Som om han bara vill uppmärksamma att han är i närheten :)


Men man missar inte att han är i närheten i alla fall... grabben har fått en liten ovana att nafsa en i hälsenorna om man inte lägger upp maten tillräckligt snabbt samt att han hoppas på ens fötter i sängen... piiiuuu... han har en fotfetisch som sina morbröder hade när de var små.


Men samtidigt som han rusar omkring och busar med allt och alla så är han världens mysigaste kille. Han är ofta den som kommer och lägger sig bredvid en i sängen och somnar tillsammans med en. Gärna på benen, har vaknat flera gånger av att ha alldeles för varma fötter... då har det varit Fargo som har legat på dem.


Utseendemässigt tycker jag att han är jättesnygg! Vacker färg och vacker huvud. Inte samma nyans som Ashley som hade mer utvecklad smoke men det kommer nog :) Han har bra öron och tycker att placeringen är okej, känns lite högt just nu med det kommer ändras tror jag. Han har inte samma bastanta kroppsbyggnad som Custer utan är längre och högre. Bra stomme har han med. Han kommer alltid vara min andra pojkvän <3

  • Comments(0)//blogg.lasadie.com/#post59

Custer

KattungarPosted by S*LaSadie Thu, May 26, 2011 02:58:18
Custer är nummer två i kullen, han föddes tillsammans med Ruso och McKenzie i köket den 15 fabruari. Han kom en timme efter att Dakota hade kämpat med att trycka ut Ruso då kom i sätesbjudning och var stor! Så kanske skönt på ett sätt för Dakota att Custer var mindre. Man såg tydligt att han var just en kille ;) Han var lite loj men vi (jag och Dakota) fick igång honom och efter det har han vart en kämpe.


Under uppväxten var han inte den som tog för sig riktigt, han hamnade ganska omgående på efterkälken i viktligan. Han hade ju tre stora syskon att kämpa mot (Ruso, Roscoe och Fargo). Det verkade som han redan drog sig lite undan. När de började äta riktig mat så ville han bara ha mammas mat i mjölkbaren och vara tillsammans med henne och Arizona. Jag upplevde det inte som ett problem precis förrens de blev sex veckor och ansåg att han verkligen borde börja äta. Samt att den lilla grabben satt och bara kollade på när syskonen slängde sig över tallrikarna som maten serverades på. Mitt hjärta grät lite för honom, som om han ville vara med... men ville inte äta... Tyckte det var väldigt sorgligt på ett sätt. Jag försökte med köttfärs med eller utan äggula, det spottade han ut nästan lika fort som jag pillade i det. Funkade inte heller med mousse i olika formen, nej nej... det var samma visa där. Satte honom i knät flera gånger per dag och försökte lirka i honom mat. Vändpunkten kom när jag hade fixat i ordning kyckling till dom, lite resignerat så satte jag honom åter i knät och pillade i en liten bit kyckling, kom väl ner motvilligt, en till liten bit slank ner men då började han även slicka på fingrarna! Det har alltid varit ett tecken på intresse i mina ögon och då satte jag en bit mellan fingrarna och han började äta! Jippie! Efter det så lossnade hans hämningar, dock inte mot köttförs det har aldrig vart hans grej men efter det så har han provat allt i matväg. Han är den som först äter det som serveras av mina barfinspirernade maträtter jag gör åt som. Hjärta verkar han mest förtjust i, och kycklingvingar!


Ett lite mer utmanande problem är att han är blyg och lite rädd av sig. Funderar mycket på vad det beror på för när han inte åt riktig mat så var han inte alls sådär feg och rädd för det mesta... nått vända känns det som, fick mer energi? Även så försvann hans kärlek Arizona runt den tiden. Men Custer är en lite mer blygare kille än de andra som inte har problem att möta nya människor och bli buren. Med Custer får man luras och locka på för att kunna gosa med honom, eller om han sonika bestämmer att NU ska vi gosa. Arbetar mycket med honom, men det går väl sådär framåt. Han har blivit bättre, med tanke på att han kommer upp i soffan och sängen och vill gosa, men han är svår att få tag på när han inte kommer självmant ;)


Hur som helst så är Custer en herre som har en bestämd vilja och när han tycker om en så visar han det ordentligt :) Han är ordenligt grov och är väldigt vacker, tycker han ser perfekt ut. Bra storlek på öronen, kunde önska en bättre haka. Men han har stora tassar med bra benstomme och en lång svans och vackert mönster. Ser verkligen ut som en tiger :)

  • Comments(0)//blogg.lasadie.com/#post58

Nya uppdateringar

KattungarPosted by S*LaSadie Wed, April 20, 2011 20:41:40
Jag har varit dålig med att uppdatera om denna kullen som sagt. Vet inte varför, men kan ha att göra med att lösenordet till bloggen finns på min mindre dator och orkar inte skaffa ett nytt smiley Men nu har det gått tre veckor till i deras liv. Kattungarna växer verkligen så det knakar! De väger nästan mer vid nio veckor än vad förra kullen vägde vid tolv veckors ålder. Jag tror att det har mycket med att göra med att vi ger kattungarna och Dakota barf inspirerad mat, alltså mycket rå mat med hjärta, lever, kött och ben som kost. De får även på det blötmat, inte så mycket torrfoder. Torrisar står framme, men märker att de väljer den andra maten mer än vad de väljer torrfodret. Tillsammans med att Dakota är en större hona än vad Mim är så har det gett stora välmående kattungar som alla väger mellan 1,1 kg till 1,3 kg. Jag är väldigt nöjd med hur de utvecklas smiley Dakota är verkligen en supermamma som tar hand om sina små smiley Mim hjälper till med att sköta dem, tvättar dom ofta och leker med dom. Hon har ett speciellt intresse utav Ruso av någon anledning, kanske för att hon har mest rött av alla kattungarna smiley Roscoe söker ofta upp Mim och leker med hennes svans smiley Men Mimsan är så duktig med sina barnbarn, hon är underbar min lilla Mimsan smiley


Hur är det med statusen på kattungarna? Jo, alla honor är bokade. Eller alla utom en som får stanna hemma. Pierre har bestämt att Ruso ska stanna. De kommer bra överrens så hon får stanna hemma hos oss. Har visserligen inget emot det, Ruso är en underbar liten tjej... men önskar att hon kunde tycka om mig lite mer med smiley Själv har jag en kille som har fått en plats i mitt hjärta. Fargo är nog den mest underbara kattpojke som finns! Han söker upp mig och kommer ibland och lägger sig nära mig, han har ett sätt att bara fånga en smiley Loooove him. Kallar han min andra pojkvän, sådan härlig kille och den som blir hans speciella människa kommer skatta sig lycklig.

Custer är en historia i sig... Han är lite feg och blyg utav sig och vågar inte göra det som sina syskon vågar. Han var den som började äta mat sent med och är inte lika framåt men likväl duktig och skötsam av sig... Han gillar helt enkelt att vara den general som han är och låta sina "bönder" gå först och undersöka läget smiley Han var lite "rädd" eller så vill han leka när man kommer för att ta upp honom, han var nästintill hopplös förra veckan, men nu går det framåt. Han är inte minst längre utan väger några få gram mer än Ashley men om han står bredvid Roscoe så är det stoooor skillnad. Roscoe har mycket mer päls och är lite större än honom, de har samma färg och mönster (n 23) men det märks inte. Men allt ger sig, den som får Custer till sin katt kommer få en underbar kille smiley


Idag har vi annars vaccinerat kattungarna för första gången! Vi tog med mormor Mim i ena stora buren med tre kattungar och i andra stora buren så tog vi mamma Dakota med tre kattungar. In i bilen och färden gick väldigt bra. Dakota låg bara ner och chillade medan Mim var lite mer orolig men inte tokig och det hade nog en väldigt bra och lugnande effekt på kattungarna som åkte bil för första gången i deras liv. Vaccineringen gick och de sa inte ett pip när sprutan gavs. De stora tjejerna var duktiga dom med smiley Nu ska bara Lea vaccineras men det är en annan grej. Lea hatar att bli stucken och är farlig att hantera då, Pierre är den som får hålla ett ordentlig tag så hon inte hugger den som ger sprutan smiley Ja... Lea är en dam med bestämda åsikter...


Thats all for now. Later!

  • Comments(0)//blogg.lasadie.com/#post56

En uppdatering

KattungarPosted by S*LaSadie Tue, March 29, 2011 03:35:50
Det var ett tag sedan jag bloggade om oss och kattungarna. Mest för jag inte har en aning om OM någon läser bloggen och det känns lite... vem gör jag det för? Kanske mest för min egen skull och om någon skulle smyga sig hit så kan de läsa lite. Hursomhelst så kommer det ett inlägg om vad som händer här hemma!


Kattungarna har ju växt en hel del kan man säga :) När jag skrev sist så var kattungarna två veckor gamla och just tagit sina byggande steg ut i världen, kan lugnt säga att det har hänt lite mer :)


Vecka 3

De började få mer styr på benen och Arizona upptäckte att kattungarna var det bästa i världen och la sig i bolådan för att hålla sällskap. Avlastade Dakota vilket var bra, mindre bra var att Dakota avsade sig ansvaret nästan helt för de små och de gick ner i vikt, stod still eller liten uppgång en dag. Fick stänga ute Arizona (vilket hon inte uppskattade), men för att Dakota och kattungarna inte skulle tappa helt kontrollen så behövdes det. Men som tur var så fattade Dakota, Arizona och kattungarna vem som gjorde vad och Arizona blev nanny. En uppskattad nanny.

Började servera riktig mat i lådan som Dakota uppskattade enormt, kattungarna var skeptiska i början men i slutet av veckan så började Ashley att äta maten och när en började så följde en efter en efter.


Vecka 4

De som började äta riktig mat var Ashley, Fargo, McKenzie och Roscoe. Det var inledningsvis bara köttfärs som serverades här hemma till dom, de var glupska! Behövdes då Dakota gärna åt deras mat med -_- Denna veckan fick de även vara ute i sovrummet under dagen. Litade ganska mycket på dem då de gick på toa självmat och uppförde sig bra på det viset. De som åt drog iväg lite mer i vikt än de andra, även om Ruso hängde på tack vare Dakotas mat :) Dock lyckade jag få Ruso att börja äta riktig mat, Custer knep igen käkarna med en sådan kraft... det funkade inte bara med honom


Men att låta dem vara ute under dagen och sova i bolådan under natten funkade inte... McKenzie kom på hur man tog sig ur bolådan, de andra földe efter och mammorna fick fullt upp att hålla reda på dom ute i sovrummet istället. Efter det har de varit ute och haft en transportbur som sovplats.


Vecka 5

I slutet av veckan så kom Ruso, Fargo och Ashley på hur man klarar av avspärrningarna från sovrummet till resten av lägenheten och nu var det kört. Vi spärrade av till vardagsrummet, placerade ut mer lådor och låter de ha sovrummet, hallen och köket som lekplats :) De sköter sig så otroligt bra! Går på lådan, äter det som serverad som är nötfärs ibland med äggula, kyckling och mousse kattmat. De äter med god aptit och ökar så mycket i vikt!


Custer äter fortfarande inte, men under helgen så serverade jag Dakota kycklingvingar som hon gillar. Ställde det i sovrummet så kattungarna även ska kunna gnaga lite på dom och äta köttet som finns på dem. Fick tipset att blanda mjölkersättning med nötfärs för att öka Custers lust att äta riktig mat. Jag trixade in det i hans mun men icke, de andra fick äta upp det istället. Men testade med kycklingkött som då fanns framme, trycker i lite i munnen, han äter men inte så övertygat men inte helt anti som annars. Sitter med han och kämpar i några bitar med mat, när jag gett upp hoppet så slickar han på mina fingrar! Det gjorde de andra när de tyckte maten var god och ville ha mer, så tar små bitar och för det till hans mun och han äter självmant. SEGER! Kyckling är alltså det han kan tänka sig. Men, det är fortfarande motigt från hans sida, han vill liksom inte äta... han gör det om han tvingas mer eller mindre. De andra testar det jag sätter fram till dom. Igår så fick de köttkorv från Jipotimas som innehåller malet kycklinghjärta och kycklinghalsar. Dom åt med väldigt god aptit!


Kattungarna har även funnit sängen som perfekt ställe att leka på och sova. Ruso är en flitig besökar, de andra med men hon är här ofta och bara är :) Nu är McKenzie framför mig. Söker uppmärksamhet som bara den, hon är så söt lilla hjärtat <3


Ja, detta är vad som har hänt hos oss ett litet tag. Kattungarna växer så det knakar som ni kanske förstår, ser och läser. De har bra storlek, stora tassar och bra stomme. Öronen är stora men inte för stora och de sitter bra på knoppen :) Det var en del av de mål jag hade när jag letade en hane till Dakota, en som kunde komplettera hennes svaga sidor (huvudet och öronen är inte perfekta, men vem är?!). Stommen och storleken har hon men Lodzilla har det hon saknade och vi är än så länge så nöjda med kattungarna. Men det som verkligen räknas är temperament och hälsa. De är friska, glada och underbara kattungar som verkligen sprider skratt här hemma. Nu dundrar de fram som en elefanthjord och ser så roliga ut ibland att man bara kan skratta åt dom...


Thats all for now. Ruso vill gosa!

  • Comments(0)//blogg.lasadie.com/#post55

God natt

KattungarPosted by S*LaSadie Tue, February 22, 2011 01:50:00
Önskar god natt med hjälp av Custer och McKenzie

  • Comments(0)//blogg.lasadie.com/#post53

Nu har dom kommit!

KattungarPosted by S*LaSadie Thu, February 17, 2011 17:11:45
I tisdags så var Dakota mer sällskaplig än innan, Mim var oftast runt henne och hon var lite gnällig. Misstänkte att det var snart på gång då magen hade sjunkit lite mer än innan. Vid fyra efter gett dom mat och satt mig i köket för att plugga lite så kom Dakota med sin stora mage in och jamade lite. Jag sa "Kom Dakota, lägg dig i transportburen så håller vi varandra sällskap", hon traskade in där och la sig ner. Efter ett tag så hörde jag ett annorlunda ljud och såg att hon började få värkar. Jisses tänkte jag då, i transportburen av alla ställen, men bättre än under sängen. Satte mig ner på golvet, pratade uppmuntrande med henne, höll henne sällskap och klappade henne.


Vid halv fem så började hon krysta ordentligt. Märkte att det var svårt och hon kämpade så. En annorlunda ställning fick hon till med framdelen utanför transportburen med huvudet pressat mot marken och baken upp i buren. Såg bakdelen komma ut först "Nej, inte igen" var min tanke (Mim hade problem förra gången med Boston som kom med baken först och var stor). Märkte att hur mycket hon är krystade så kom inte ungen ut! Jag insåg att jag skulle få agera barnmorska och tog ett lätt tag om ungen och pratade uppmuntrande med henne och när värkarna kom så hjälpte jag till lätt. Tog kanske tre värkar för att få ut hela ungen och när den var ute så klickade instinkten fram hos Dakota och började genast att slicka den. Fick hjälpa till att torka bort från ansiktet och den hade lite fostervatten i sig, men den var en kämpe och började kravla omkring och Dakota som torkade den. Det var en vacker svart unge men vit bläs och vita tassar. Den vägde 120 g! Inte konstigt att det var jobbigt för vår stackars Dakota. En stor unge med baken först.


En timme efter det kom barn nummer två. Nu var det lättare för Dakota att få ut dom och med ett värkar så var den ute. Fick hjälpa till med att torka från ansiktet för att få liv i den och snart så hade hon två fina bäbisar hos sig. Denna såg man var en hane ganska tydligt smiley Han var svartmönstrad pojke på 102 g.


En timme efter det så kom nummer tre ut. Nu hade Dakota ryggen till men kände bäbisen och hjälpte till lite med att få till livstecken. Inte för att det kanske behövs, men känns bättre för mig själv att hjälpa till lite om Dakota tillåter vilket hon gjorde. Det var ännu en svartmönstrad lite sak med vita tassar på 116 g.


Eftersom det var svårt att se hur det gick för Dakota och om man behövde hjälpa till så flyttade vi över henne och kattungarna till bolådan i sovrummet. Hon morrade lite, men accepterade att vi flyttade henne och sina tre söta små kattungar. Nu räknade vi med att det skulle komma en, kanske två till med en beräkning vi gjort på vikten.


Ännu en timme (hon är punktlig) så kom nummer fyra. Nu var jag inte förvånad längre att det kom en svart kattunge smiley Ännu en mönstrad utan vitt. Ganska stor mot sin bror vilket underlättar sedan smiley en vikt på 113 g vilket kändes bra men oj vilka vikter dom har! Mim har fått någon över 100 g de andra har oftast varit under 100 g. Inte undra på att Dakota kändes stor. Hoppades lite på att det var över nu men såg att hon hade lite värkar och tio över nio på kvällen som kom kattunge nummer fem. Kolsvart! Även denna gången så var moderkakan kvar i Dakota och hon var lite orolig och snurrade runt, men det var underförstått för elva minuter sedan kom nummer sex! Även den kolsvart, men med lite vitt. Nummer fem vägde 108 g och nummer sex, lillasystern vägde 95 g.


Så vi trodde på fyra stora eller sex små, istället blev det sex stora kattungar! Alla svarta eller svartmönstrade, vi får se om de är med silver eller inte. Skulle vara trevligt om någon är smoke av de solida smiley


Dagen efter när vi kollade på kattungarna så märkte jag att nummer ett var en svartsköldpadda! Minimalt som Dakota men dock en padda med en fin bläs och fina vita tassar. Alla är så vackra och Dakota är så duktig. Hon var lite orolig igår på morgonen och trivdes med att jag satt med henne i rummet och höll sällskap. Idag är hon mer trygg och är med sina bäbisar som går bra upp i vikt. Nummer ett är en stor kattunge som tar verkligen för sig och nummer sex är en gnällspik som oftast säger till om hon inte får det hon vill ha smiley

  • Comments(0)//blogg.lasadie.com/#post52
Next »